02
Jag förmodar att varje fotograf, varje sig det är mode eller natur, har kännt att deras foton inte räcker till eller är bra nog. Det är sorligt att vi tänker på detta sätt, men jag tror att det får en att kämpa ännu mer och om inte kanske bättre än förrut för sin konst.
Om du någonsin känner på detta sättet, bläddra bland dina äldre fotografier och jämför med dina nyaste. Fråga sedan dig själv vad du har lärt dig på din resa än så länge, hur din kunskap har ökat och ditt tänkande har blivit mer moget. Bara av att titta på mina egna foton, tagna från 2006 framåt till 2009m gör mig glad att jag har kommit så långt som jag har idag. Visst, jag ifrågasätter mina val och hur jag tänkte när jag tog dessa bilder, men det får mig att inse hur mycket jag har utvecklats och hur mycket skarpare mina ögon är för detaljer. Det jag menar är att jag kan kritisera mina foton utan att vara nedlåtande mot mig själv, utan på ett konstruktivt sätt se vad jag kan göra bättre till nästa gång. Jag frågasätter också mig själv om vad jag kunde ha gjort annorlunda och hur jag skulle göra idag om jag kunde ta om fotot.
Något som du kommer att få leva med är att Du är din värsta kritiker. Men jag tror även att du kan vara din bästa, genom att se hur du kan förbättra ditt bildseende och hur du kan utvecklas i din egen hastighet. Jag förstår att man jämför sig med andra, jag gör det hela tiden, och undrar varför mina foton inte är lika bra som andras. Och vi vet att det inte är värt att tänka så, eftersom vi har vår egen nisch inom konst och som är vår egen. Men jag tror detta är något vi kommer att växa ifrån.
Ville mest dela med mig av vad jag brukar göra när jag känner de känslorna och kanske hjälper det någon.
Framöver kommer jag att skriva mer om kameror, teknik, värdefulla tankar och posta en jädrans massa foton.
Bilder från 2007 - 2008
modell: Harriet Arnberg
Om du någonsin känner på detta sättet, bläddra bland dina äldre fotografier och jämför med dina nyaste. Fråga sedan dig själv vad du har lärt dig på din resa än så länge, hur din kunskap har ökat och ditt tänkande har blivit mer moget. Bara av att titta på mina egna foton, tagna från 2006 framåt till 2009m gör mig glad att jag har kommit så långt som jag har idag. Visst, jag ifrågasätter mina val och hur jag tänkte när jag tog dessa bilder, men det får mig att inse hur mycket jag har utvecklats och hur mycket skarpare mina ögon är för detaljer. Det jag menar är att jag kan kritisera mina foton utan att vara nedlåtande mot mig själv, utan på ett konstruktivt sätt se vad jag kan göra bättre till nästa gång. Jag frågasätter också mig själv om vad jag kunde ha gjort annorlunda och hur jag skulle göra idag om jag kunde ta om fotot.
Något som du kommer att få leva med är att Du är din värsta kritiker. Men jag tror även att du kan vara din bästa, genom att se hur du kan förbättra ditt bildseende och hur du kan utvecklas i din egen hastighet. Jag förstår att man jämför sig med andra, jag gör det hela tiden, och undrar varför mina foton inte är lika bra som andras. Och vi vet att det inte är värt att tänka så, eftersom vi har vår egen nisch inom konst och som är vår egen. Men jag tror detta är något vi kommer att växa ifrån.
Ville mest dela med mig av vad jag brukar göra när jag känner de känslorna och kanske hjälper det någon.
Framöver kommer jag att skriva mer om kameror, teknik, värdefulla tankar och posta en jädrans massa foton.
Bilder från 2007 - 2008
modell: Harriet Arnberg
